Det går tungt
Tillbaka i Skåne och tillbaka till verkligheten. Även om det var skönt att åka hem så var det bara ångest att åka tillbaka, mycket på grund av att allt finns hemma och där finns också tryggheten. Just nu skulle det vara skönt att bara åka hem och strunta i allt. Men jag vet att även det blir ledsamt efter några veckor, och då vill man bara bort igen. Trösten i allt är ändå att jag har Cosima här som behöver tränas och tävlas.
Jag vet inte om just skolan känns som att det är kul eller värt just nu. Att gå upp 6 på morgonen för att åka på stalltjänst känns bara otroligt onödigt och jobbigt, när man kunde göra något som ger en något istället. Vi har inte alls så mycket ridning som man skulle önska, endast varannan vecka nu resten av hösten fram till december. Men det är bara att bita ihop, att ge upp skulle också vara en förlust. Jag visste ju även vad jag gav mig in i, men att känna såhär redan efter en månad känns inte kul. Förhoppningsvis kommer det kännas bättre snart, man får se till att ha något roligt att se fram emot och ta en dag i taget. Jag vet trotsallt inte vad jag skulle göra om jag inte var här.
