På söndag ska jag försöka få med mig livet och hästen i en liten bil och transport, det lär bli spännande.. Men innan dess är det Mattias-träning som ska bli väldigt kul! Träningen är klockan ett imorgon och jag ska åka själv, har lasttränat lite idag och förhoppningsvis går det lika bra imorgon som det gjorde idag. Annars löser det nog sig ändå.

 

I onsdags hoppade jag som sagt av Hippologen, av många skäl. För att samla alla tankar i ett kort stycke så känner jag att jag inte kommer att få ut det jag vill av utbildningen. Det är långa dagar och för många timmar går bort till sånt som jag inte är speciellt intresserad av, utan gör det för att jag måste mer eller mindre. Utöver det är det 10% av dagen som jag tycker är kul och intressant. Men sen kom jag och tänka på, VARFÖR ska jag tvinga mig att gå här i tre år och bara göra det jag måste för att få ett papper på att jag har examen i Hippologi. Vad ska jag ens göra med den examen, egentligen? Näää, det är inte rättvist mot mig själv och framförallt kommer det inte göra att jag utvecklas. Det känns bara dumt att jag ska lägga tid på exempelvis examen i dressyr, hopp, körning, häst vid hand och longering, när jag kan lägga fokus på min egna häst och mina mål. Ridningen i ridblocket har varit mestadels bra tycker jag ändå, men den kommer att efter examen i december vara slut. Examen i dressyr innebär LB-nivå. Det som är en nackdel enligt mig är att man bara får en häst att rida på varannan vecka, vilket gör att man inte utvecklas så mycket som om man skulle rida oftare flera olika hästar under ridblocket. Om jag utgår från mig själv nu då, så skulle jag såklart lära mig en del på dessa veckor, men till LB-nivå, och LB red jag ju för 7 år sen på ponny. Varför ska jag lägga tid på det, när jag kan utvecklas ännu mer någon annan stans. Där jag kan få ta med mig min egna häst och SE bra ridning, och förhoppningsvis kunna få rida en del så småningom. Men också kunna ta med sig sin egna häst och rida den varje dag och få hjälp!

 

Just nu ska jag inte åka iväg och jobba, först och främst har jag inget jobb än såklart, men först ska jag hem och mellanlanda och bara vara. Ibland behöver man stanna upp och bara tänka, och det behöver jag verkligen efter det här så omtumlande som det faktiskt har varit. Nu är det dags att börja om igen, och förhoppningsvis göra mer rätt denna gång. Men som man säger, man vet inget förrän man testat, och denna bana har jag testat nu. Jag trodde att jag skulle tycka det var kul och lärorikt att få denna grund i hästnäringen men det mesta kändes som att jag gjorde bara för att det står i kursplanen. Sen var jag kanske naiv när jag läste kursinnehållet och tänkte att, ja men det kan väl vara kul. Men när det handlar om flera månaders undervisning i det man inte tycker är speciellt kul, så är det inte värt det, inte ens i slutändan. Sammanfattningsvis av detta så vill jag väl påstå att man inte nödvändigtvis behöver veta vad man "vill bli när man blir stor" eller ha en plan i livet, när man bara är 18 år. Det är viktigt att tycka att det man gör är kul och att utvecklas, annars kan det faktiskt kvitta. Och precis så kände jag när jag bestämde mig för att hoppa av.