Något som jag länge har funderat på är personer som inte har en passion i livet, eller brinner för något som det också kallas. Jag har aldrig vetat vad jag vill göra med mitt liv och det vet jag inte ännu, men jag har alltid haft som en röd tråd i mitt liv och det är just hästarna. Även om jag kanske inte kommer jobba med det hela mitt liv så kommer det alltid finnas i mitt liv, på ett eller annat sätt.

 

Tillbaka till de som inte brinner för något då. Såna personer som inte har några mål med livet och inte heller vill jobba för att bli riktigt bra på något. Istället ger de bara upp och tar första bästa jobb som ofta blir det jobb som man blir kvar på hela livet. (Ni förstår principen). Eller så är det helt tvärtom, att en person vill göra allt i hela världen, som att resa till USA och vara au pair, vara bartender på något partyställe utomlands, åka till andra sidan jordklotet och se på natur och kultur, gifta sig rik och bli Hollywoodfru eller jobba som chef på ett coolt globalt företag m.m. Men istället för att uppfylla några drömmar så blir de ändå fast i hemtrakten och tar nåt jobb på ica, typ. Säger absolut inte att drömmar är dåliga att ha, inga drömmar är för stora och de som uppfyller dem tycker jag är väldigt grymma! Om man inte har en stor dröm idag så kan den växa fram, men det gör det sällan utan ett intresse för något.

 

Jag blir faschinerad över hur olika folk är och hur jag känner mig i omgivningen med olika individer. Jag personligen inspireras av personer som är utåtriktade och vågar se sig om i världen och som vågar ta risker. Det är coolt. Såna personer har inga som helst gränser på framtida drömmar och vågar dela med sig av dem. Såna personer gör faktiskt att i alla fall jag blir livsglad och tänker att ingenting är omöjligt. Samtidigt som jag kan bli sömnig av personer som är tvärtom och är samma person nu som för 10 år sedan och har inte "drömmar" längre än vad näsan räcker, ni kanske känner igen er på känslan...