Ömmande rygg på det också
När jag skulle göra i ordning Cosima idag så klämde jag längs ryggraden, eftersom hon har börjat med att sura mer än vad hon brukar när jag sadlar, och det stämde som jag anade att hon är öm och sänkte ryggen, och var spänd. Så nu vågar jag absolut inte rida i den förrän sadelmakaren får kolla på den! En ömmande rygg är aldrig kul och om jag fortsätter att rida i sadeln så kommer det med säkerhet skador på det. Nu är inget "förstört" men man blir ju ändå orolig!! Så nu smörjer och smörjer jag med arnika och inatt fick hon även sova med en liten fårmatta på ryggen, haha! Nojjig...
Som tur var så provade jag Sandras sadel åt Zavannah och den satt bra, som vi anade. Jag tömkörde lite idag innan jag sadlade med den sadeln, och efter det var hon mjuk och ömmade inte alls efter ca 10 min tömkörning. Red bara en kvart ungefär, bara för att känna efter i sadeln. Tur att jag kom på att min sadel inte satt bra förrän det var för sent i alla fall...
Imorgon är det träning för Nina i Zavannahs sadel och jag tömkör lite innan jag sitter upp bara för att hon ska få chans att slappna av och jobba igenom sig utan sadel först. Stackars Cosima som alltid jobbar på, även om hon har varit öm... :( finns nog inga skuldkänslor som är värre än för just oss hästmänniskor när vi känner så för vår häst, typ, haha!
